Veckans fotoutmaning
Publicerat den
Så då mina vänner. Jag pratade ju om att jag skulle försöka mig på en fotoutmaning. Det var från början meningen att gå via våra bloggar, men det blev så många som hakade på (från ett forum jag hänger på) så vi bestämde att vi postar våra bidrag där istället. Men självklart visar jag dom här också och skall när jag kommer ihåg göra en ny kategori bara för detta ändamål.
Som vanligt var jag ute i sista sekunden (vi har en vecka på oss) så det blev inget bra alls. Bara en panikbild. Temat var "veck", och här ser ni då min tolkning. En liten, halvt förlisande, valnötsbåt. Den skulle ha segel också, men fan vad svårt det var att försöka få på, så jag fick skippa det. Inte så nöjd med bilden, men hoppas på att jag i fortsättningen har lite framförhållning ^^
Som vanligt var jag ute i sista sekunden (vi har en vecka på oss) så det blev inget bra alls. Bara en panikbild. Temat var "veck", och här ser ni då min tolkning. En liten, halvt förlisande, valnötsbåt. Den skulle ha segel också, men fan vad svårt det var att försöka få på, så jag fick skippa det. Inte så nöjd med bilden, men hoppas på att jag i fortsättningen har lite framförhållning ^^
Evighetsprojekt
Publicerat den
Jag vet inte hur länge jag har hållit på med detta nu, pinsamt länge. Fuji hade någon kampanj där man fick alla förstoringar för halva priset, så jag, syrran och mamma beställde en massa. Tänkte det ju vore roligt att ha mina egna bilder på väggarna.
Så låg bilderna gömda länge i garderoben, tillsammans med den där nya köksgardinen (som också varit ett evighetsprojekt). Till slut fick jag köpt ramar, men jag ville ha dom helt svarta och dessa hade en silverrand. Så jag tog min svarta färg som jag använt till mina byråer (bilder på dom kommer också) och målade dom. Satte i fotona och så låg de klara. Tills jag råkade sopa ned båda i golvet och kvalitén på dessa ramar (köpta från en lågprisaffär) var under all kritik. De gick sönder med en gång, båda två. Det var en sådan där dag då allt redan gått fel, så jag bara satte mig och bölade. Inte för att de var trasiga, men för att det var så typiskt. Och för att allt jag tar mig för tar hundra år, och nu hade jag dessutom lagt energi på att måla dom med dubbla lager, vilket tog några timmar med torktid inräknat.
Jaja, in med bilderna i garderoben igen. Jag åkte nästa månad iväg till samma affär för att köpa nya. Men såklart var de svarta slut, vad annars. Det fanns bara helt silvriga. Jaha, ja inget att göra åt. Jag är otålig och orkar inte åka tillbaka ännu en gång för dessa jäkla ramar (även om affären ligger jättenära, men det kändes dumt att ha åkt dit i onödan. Förvisso råkade jag ju få med mig en väggklocka också..) så dessa fick det bli. Hem och in med även dessa i garderoben. Nu har de legat där skamligt länge, men igår fick jag ett ryck och tog ut dom och fick på både lager ett och två med svart färg. Och idag kom de upp på väggen, halleluja!
Seriöst, det tar mig verkligen HUNDRA år för allt. Det är jättejobbigt.
Jag har ju fler tavlor som skall upp, men har inte ramar till alla. Jag köper dom i omgångar så det inte blir för dyrt. Hur länge det dröjer tills alla är uppe? Jag gissar till hösten...
Tar en bild på det färdiga resultatet någon annan dag (läs; om hundra år).
Så låg bilderna gömda länge i garderoben, tillsammans med den där nya köksgardinen (som också varit ett evighetsprojekt). Till slut fick jag köpt ramar, men jag ville ha dom helt svarta och dessa hade en silverrand. Så jag tog min svarta färg som jag använt till mina byråer (bilder på dom kommer också) och målade dom. Satte i fotona och så låg de klara. Tills jag råkade sopa ned båda i golvet och kvalitén på dessa ramar (köpta från en lågprisaffär) var under all kritik. De gick sönder med en gång, båda två. Det var en sådan där dag då allt redan gått fel, så jag bara satte mig och bölade. Inte för att de var trasiga, men för att det var så typiskt. Och för att allt jag tar mig för tar hundra år, och nu hade jag dessutom lagt energi på att måla dom med dubbla lager, vilket tog några timmar med torktid inräknat.
Jaja, in med bilderna i garderoben igen. Jag åkte nästa månad iväg till samma affär för att köpa nya. Men såklart var de svarta slut, vad annars. Det fanns bara helt silvriga. Jaha, ja inget att göra åt. Jag är otålig och orkar inte åka tillbaka ännu en gång för dessa jäkla ramar (även om affären ligger jättenära, men det kändes dumt att ha åkt dit i onödan. Förvisso råkade jag ju få med mig en väggklocka också..) så dessa fick det bli. Hem och in med även dessa i garderoben. Nu har de legat där skamligt länge, men igår fick jag ett ryck och tog ut dom och fick på både lager ett och två med svart färg. Och idag kom de upp på väggen, halleluja!
Seriöst, det tar mig verkligen HUNDRA år för allt. Det är jättejobbigt.
Jag har ju fler tavlor som skall upp, men har inte ramar till alla. Jag köper dom i omgångar så det inte blir för dyrt. Hur länge det dröjer tills alla är uppe? Jag gissar till hösten...
Tar en bild på det färdiga resultatet någon annan dag (läs; om hundra år).
Sätt ett o framför pepp
Publicerat den
Vart är min pepp? Jag har ju väntat nu i flera månader! Med tusen ord skulle jag kunna skylla på mörker, rusk, dålig sömn, ingen sol, kyla, medicin som inte fungerar till 100% osv. Men sanningen är väl att för att det skall bli en förändring, positiv eller negativ, måste jag ta tag i det själv. Jag vet ju det. Varenda dag tänker jag på det. Och det blir alltid samma svar. Jag tar hand om det imorgon. Var är min rövspark? Mitt hopp hänger just nu på mina framtida möten med Y. Hon vet vad hon skall säga och kanske kan vi luska ut en "lösning" tillsammans. Jag hoppas på det, åh vad jag hoppas. Det är så totalt utslitande att må dåligt. Och att dessutom sova så jävla dåligt. All lust och ork försvinner, håller sig gömd långt, långt borta.
Nu känner jag att det kanske blir lite väl många inlägg där jag jämrar mig över detta. Jag försöker att låta bli, men jag vill även att folk skall förstå mig.
När all vaken tid går åt till att tycka att allt är hopplöst och värdelöst, ja då är det svårt att vara positiv. Jag försöker lura mig själv, det kan fungera ibland, en liten stund. Sen kommer mörkret tillbaka igen med en hård smäll, inte helt oväntat.
Min läkare pratade om att byta medicin till hösten om jag fortfarande mår såhär då. Det är jag livrädd för och jag vill absolut inte byta.
Min mage vänder sig bara jag tänker på framtiden. Inte ens en avlägsen framtid, utan bara en vecka, en månad framåt.
Jag tror att både jag och J skulle behöva ett miljöombyte..
Nu känner jag att det kanske blir lite väl många inlägg där jag jämrar mig över detta. Jag försöker att låta bli, men jag vill även att folk skall förstå mig.
När all vaken tid går åt till att tycka att allt är hopplöst och värdelöst, ja då är det svårt att vara positiv. Jag försöker lura mig själv, det kan fungera ibland, en liten stund. Sen kommer mörkret tillbaka igen med en hård smäll, inte helt oväntat.
Min läkare pratade om att byta medicin till hösten om jag fortfarande mår såhär då. Det är jag livrädd för och jag vill absolut inte byta.
Min mage vänder sig bara jag tänker på framtiden. Inte ens en avlägsen framtid, utan bara en vecka, en månad framåt.
Jag tror att både jag och J skulle behöva ett miljöombyte..
Presenter till mig själv
Publicerat den
Förlåt för kassa bilder.
Men okej, det var ju inte bara en fotoväska (som mobilbilden avslöjade) som jag köpte, utan även detta:
Men okej, det var ju inte bara en fotoväska (som mobilbilden avslöjade) som jag köpte, utan även detta:
En fotoväska (säger man så? Eller kanske kameraväska? Kamerautrustningsväska?) med en miljard fickor, som inte direkt syns på bilderna. Och skitsmart att man även kan öppna den uppifrån! Den är läskigt orange inne i (som bilden på Scandinavian Photo inte visade, men det stod i kommentarerna så jag var medveten om det när jag köpte den), men ruskigt bekväm och bra! Det lurar fack överallt, så risken är väl att jag överfyller den haha. Jag tror den mer är menad för en fullformat, så min lilla skit ser löjligt fjuttig ut i den.
Ett minneskort på 4 gb och en minneskortsväska. Så nu får mitt fjantiga 1 gb bo i väskan. Inte så nödvändigt med den väskan just nu, men jag planerar att köpa på mig fler kort i framtiden.
Och så det bästa av allt, Tamronobjektivet som jag har velat ha hur länge som helst! Åh, jag är så nöjd! Nu jäklar skall det fotas macro.
...?
Publicerat den
Vad kan detta vara...? (;
Remby
Publicerat den
Jag har fått privilegiet att prova tjänsten Remby i 10 dagar. Efter detta får jag ett års gratis PLUS-medlemskap. Superspännande!
Men jag har ännu inte satt mig ned och tagit mig tid att utforska sidan ordentligt, inte riktigt greppat vad man skall göra där. Jag tänkte plöja igenom deras instruktionsvideos till helgen och se om jag kan få ordning på det ^^
Det verkar skoj i alla fall och kan säkert bli väldigt populärt, skulle jag tro.
När jag vet mer uppdaterar jag i bloggen, detta vill ni ju inte missa!
Men jag har ännu inte satt mig ned och tagit mig tid att utforska sidan ordentligt, inte riktigt greppat vad man skall göra där. Jag tänkte plöja igenom deras instruktionsvideos till helgen och se om jag kan få ordning på det ^^
Det verkar skoj i alla fall och kan säkert bli väldigt populärt, skulle jag tro.
När jag vet mer uppdaterar jag i bloggen, detta vill ni ju inte missa!
Awesome!
Publicerat den
Det verkar som att ett gäng till hakar på fotoutmaningen! Så himla skoj!!
Roliga saker
Publicerat den
Jag fick lite sådär oväntat in lite (mycket för mig) pengar och shoppade loss förut. Finfina grejer!! Ni kommer få se allt när det anlänt.
Åh, kan inte vänta!!!
Och jag och en fin vän tänkte försöka oss på lite fotoutmaningar. Bara hon och jag tror jag, mest på skoj. Ingen som vinner eller så, bara jämföra bilder. Det är ju kul! Och jag tror det kan ge mig inspiration. Eller prestationsångest..
Nej, men det här blir bra!
Åh, kan inte vänta!!!
Och jag och en fin vän tänkte försöka oss på lite fotoutmaningar. Bara hon och jag tror jag, mest på skoj. Ingen som vinner eller så, bara jämföra bilder. Det är ju kul! Och jag tror det kan ge mig inspiration. Eller prestationsångest..
Nej, men det här blir bra!
PROSIT
Publicerat den
Jag lever! Fast jag känner mig ganska död. Börjar bli förkyld.
I fredags var jag på möte på psyk med min läkare. Vi bestämde att jag skall börja träffa Y igen (min terapeut) och prata lite. Mest om sömnen för att få till en rutin. Får väl se hur det går, vi har ju provat förr men det känns ganska hopplöst. Men kanske det blir bra att jag får prata lite.
Jag har ju fått börja stå lite i kassan på jobbet nu. Det mesta funkar bra, men allt detta jävla bröd! Jag skall veta vad bröden heter (omöjligt) och sen koderna för dom. Det blir att jag står och gastar efter L, min "handledare", hivar upp påsen i luften och så får hon skrika ut numret. Känns inte helt optimalt. Jag gillar inte att avbryta henne när hon står med sina kunder, och jag gillar inte att jag får avbryta mina kunder. Dessutom tycker jag det är ganska otrevligt att skrika. Inte otrevligt som i pinsamt/jobbigt, men det känns oseriöst och illa mot kunderna.
Jaja, tur att det är lågsäsong. Jag tycker ju att det är stressigt redan nu, jag vill inte veta hur det blir till sommaren...
Under två månader (?) omsätter vi lika mycket som vi gör under ett helt år, så ni kan ju gissa hur mycket folk det brukar vara.
Innan jag började med kassan var jag helt säker på att det skulle vara omöjligt för mig i och med min "sociala fobi". Jag skriver det inom citationstecken eftersom jag inte fått någon diagnos på det men har inget bättre namn för att beskriva det. Men det funkar bra och jag får mer självförtroende. Visst är det jobbigt, och saker går fel hela tiden, men det är ju så man lär sig. Kunderna får tycka att jag är långsam. Alla är vi nya någon gång.
Och VAR är min fotoinspiration?? Den har varit borta hur länge som helst. Det gör mig ju mer deppig.
Usch *drar mig lite i kragen*. Och jag har inte glömt er, vet inte alls varför jag skjuter på att svara på era kommentarer. Det är nog för att jag loggar in, kikar snabbt, ser att nästan ingen läst och går därifrån igen. Felåt.
I fredags var jag på möte på psyk med min läkare. Vi bestämde att jag skall börja träffa Y igen (min terapeut) och prata lite. Mest om sömnen för att få till en rutin. Får väl se hur det går, vi har ju provat förr men det känns ganska hopplöst. Men kanske det blir bra att jag får prata lite.
Jag har ju fått börja stå lite i kassan på jobbet nu. Det mesta funkar bra, men allt detta jävla bröd! Jag skall veta vad bröden heter (omöjligt) och sen koderna för dom. Det blir att jag står och gastar efter L, min "handledare", hivar upp påsen i luften och så får hon skrika ut numret. Känns inte helt optimalt. Jag gillar inte att avbryta henne när hon står med sina kunder, och jag gillar inte att jag får avbryta mina kunder. Dessutom tycker jag det är ganska otrevligt att skrika. Inte otrevligt som i pinsamt/jobbigt, men det känns oseriöst och illa mot kunderna.
Jaja, tur att det är lågsäsong. Jag tycker ju att det är stressigt redan nu, jag vill inte veta hur det blir till sommaren...
Under två månader (?) omsätter vi lika mycket som vi gör under ett helt år, så ni kan ju gissa hur mycket folk det brukar vara.
Innan jag började med kassan var jag helt säker på att det skulle vara omöjligt för mig i och med min "sociala fobi". Jag skriver det inom citationstecken eftersom jag inte fått någon diagnos på det men har inget bättre namn för att beskriva det. Men det funkar bra och jag får mer självförtroende. Visst är det jobbigt, och saker går fel hela tiden, men det är ju så man lär sig. Kunderna får tycka att jag är långsam. Alla är vi nya någon gång.
Och VAR är min fotoinspiration?? Den har varit borta hur länge som helst. Det gör mig ju mer deppig.
Usch *drar mig lite i kragen*. Och jag har inte glömt er, vet inte alls varför jag skjuter på att svara på era kommentarer. Det är nog för att jag loggar in, kikar snabbt, ser att nästan ingen läst och går därifrån igen. Felåt.
Kalas
Publicerat den
I lördags var jag, mamma och min bror bjudna hem till min syster och hennes man på middag. Syrran fyllde år i torsdags så vi firade henne. Vi åt tacos och sen ananaspaj som efterrätt, mums.
Självklart knäppte jag några kort. Loppan fick i vanlig ordning stå modell!
Och jag börjar visst tappa läsare. Jag borde inte bry mig, det är ju bara en blogg. Men när jag mår såhär tar jag åt mig och blir lite ledsen ): Känner mig ointressant och dålig, samtidigt som jag inte VILL bry mig.
Sen att jag är seg på att svara på era kommentarer ber jag om ursäkt för. Men jag vill gärna sitta i lugn och ro och ta mig tiden och inte bara stressa fram svar. Så ni vet :*
Självklart knäppte jag några kort. Loppan fick i vanlig ordning stå modell!
Och jag börjar visst tappa läsare. Jag borde inte bry mig, det är ju bara en blogg. Men när jag mår såhär tar jag åt mig och blir lite ledsen ): Känner mig ointressant och dålig, samtidigt som jag inte VILL bry mig.
Sen att jag är seg på att svara på era kommentarer ber jag om ursäkt för. Men jag vill gärna sitta i lugn och ro och ta mig tiden och inte bara stressa fram svar. Så ni vet :*
Kallt
Publicerat den
Lyckan när fläkten i bilen totalt ger upp (den har varit kinkig sen jag köpte bilen) och man får noll värme...
Satt i en halvtimma på tomgång utan resultat. Fortfarande tio ton frost på insidan rutan. Yay. Nu får gärna minusgraderna försvinna.
Hur fan skall jag kunna ta mig till jobbet?
Fuck.
Satt i en halvtimma på tomgång utan resultat. Fortfarande tio ton frost på insidan rutan. Yay. Nu får gärna minusgraderna försvinna.
Hur fan skall jag kunna ta mig till jobbet?
Fuck.
Kul på radio
Publicerat den
Jag brukar aldrig längre lyssna på radio. Jag är ingen musikmänniska, så jag lyssnar i stort sett aldrig på musik heller. Tyst skall det vara. Om jag inte städar, då kan hög musik vara okej. Annars är det mest bara tråkigt. Men jag gillar ju musik. Jag fattar inte varför jag ogillar att ha på det i bakgrunden till saker jag gör. Alla andra jag känner fungerar inte utan sin musik. Knasigt tycker jag, men de tycker jag är lika knasig.
Men när jag åker bil lyssnar jag gärna på något. Det var flera år sedan jag slutade köpa skivor och min stereo i bilen tar inte brända, så jag kan inte lyssna på ny musik. Därför kör jag igång radion istället. Oftast kanaler med mycket musik. Mix Megapol brukar det bli, men halvvägs till jobbet försvinner mottagningen och det blir mest brus. Så jag växlade till P3 istället. Den brusar också efter en bit, men man hör iaf mer. Konstigt att just den vägen skall ha så dålig mottagning. Annars är det ju bra liksom.
Så åkte jag då nyss till affären. Jag kom mitt i ett program, som jag brukar, så jag har aldrig koll på vad det är. Och det blir ofta korta sträckor så jag aldrig hinner lyssna så länge. På vägen hem hör jag hur programledaren säger att de fått ett mail där en person ber dom att köra om ett klipp av Shanti Roney, och hans arga berättelse om sitt första besök på Legoland när han var liten.
Kul. Jag gillar ju honom!
Klippet börjar och det dröjer inte länge innan jag sitter och fnittrar för mig själv. Kommer hem och kan inte gå ur bilen, jag måste höra klart detta. Satt och skrattade för mig själv på parkeringen. Så jävla bra! När jag kom in letade jag genast upp klippet och här får även ni ta del av det!
Men när jag åker bil lyssnar jag gärna på något. Det var flera år sedan jag slutade köpa skivor och min stereo i bilen tar inte brända, så jag kan inte lyssna på ny musik. Därför kör jag igång radion istället. Oftast kanaler med mycket musik. Mix Megapol brukar det bli, men halvvägs till jobbet försvinner mottagningen och det blir mest brus. Så jag växlade till P3 istället. Den brusar också efter en bit, men man hör iaf mer. Konstigt att just den vägen skall ha så dålig mottagning. Annars är det ju bra liksom.
Så åkte jag då nyss till affären. Jag kom mitt i ett program, som jag brukar, så jag har aldrig koll på vad det är. Och det blir ofta korta sträckor så jag aldrig hinner lyssna så länge. På vägen hem hör jag hur programledaren säger att de fått ett mail där en person ber dom att köra om ett klipp av Shanti Roney, och hans arga berättelse om sitt första besök på Legoland när han var liten.
Kul. Jag gillar ju honom!
Klippet börjar och det dröjer inte länge innan jag sitter och fnittrar för mig själv. Kommer hem och kan inte gå ur bilen, jag måste höra klart detta. Satt och skrattade för mig själv på parkeringen. Så jävla bra! När jag kom in letade jag genast upp klippet och här får även ni ta del av det!
Post
Publicerat den
Kolla vad jag fick med posten idag (eller ja okej, igår blir det ju nu). Var inne på IKEAs hemsida för ett tag sedan och såg att de ändrat om lite. Bland annat kunde man beställa katalogen, det har man (till mitt förtret) inte kunnat innan. Så jag klickade hem en.
En liten bikt på det hela då, jag har aldrig i mitt vuxna liv varit på IKEA. Jag tror mamma tog med oss någon gång när vi var små, men det har jag noll minne av, så jag känner mig som en IKEA-oskuld. Inte så många Svenssonpoäng för mig att plocka där inte. Men jag har överlevt utan men och kan nog påstå att jag är en bra människa ändå.
Men nu när jag har bilen skall det bannemig bli ett besök. När jag har pengar.
