Blott en dag, ett ögonblick i sänder
Publicerat den

... och jag har inget mer att säga..



Hjärnspökena frodas
Publicerat den

Jag hade ett långt och ingående inlägg i huvudet som jag tänkte hade vart skönt att få ur sig här.
Men så kände jag att nä, det blir nog för personligt (och jag vet inte vilka alla som läser är) och ingen orkar läsa en jävla massa klag.
Men faktum är att jag snart vänder in och ut på mig själv. Jag orkar inte mer. Jag känner mig attackerad av varendaste en och låser bara in mig ännu mer. Det blir som en ond spiral och ju mer jag antar att folk är på mig, desto mer känner folk av allt det negativa och behandlar mig säkert därefter också, medvetet eller inte.
Fan. Fan, fan, fan.
 
Och att bygga nya relationer... Det var kul och spännande i början, men nu känns det mest jobbigt. För att jag är fast i ett tankesätt. Och i en person. Det kommer inte att bli som det var, på gott och ont, men jag har svårt att acceptera det. Hur skall nya relationer kunna acceptera mig för den jag är? Trasslig och trasig. Krävande och kvävande. Jobbig. Med alltför mycket bagage. För mycket rädslor. För många hjärnspöken. För mycket negativitet. Passivitet. Jag är redo att kasta in handduken. Säga åt mina hjärnspöken att varsågoda, sluka mig hel. Allt blir bättre då, om jag får omge mig av kolsvart mörker.



En vecka går så fort
Publicerat den

Jag fattar inte hur tiden kan flyga iväg så. Jag känner mig stressad ända in i märgen. Det är redan höst. Hur?!
Och det värsta, det har redan gått ett halvår. Det får mitt hjärta att blöda lite.
 
Men ja, det är redan en vecka sedan jag tatuerade mig. Eftersom en tatuering sällan är vacker när den läker har jag inte tagit några bättre bilder än, men jag kände att vafan, jag kan väl dela med mig av mobilbilderna ändå.
Första och sista bilden är tagna av mig, den i mitten tvingade jag mamma att ta med min mobil. Ordning och reda skall det va.
Jag älskar dom!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



Livet
Publicerat den

Det känns så ovant att säga att jag mår bra. Bra?! Det är så jävla avlägset. Men de bra dagarna har äntligen varit fler än de dåliga. Det känns helt fantastiskt. Jag minns inte ens sist jag mådde såhär. FAN vad jag är värd det!
 
Postar lite nygamla bilder, som är nyredigerade ^^
 



Det blir bättre
Publicerat den

Direkt efter att jag postade det förra inlägget så var det som om en stor sten släppte från ångesthålan i bröstet.
Alltså, jag har ju pratat med en hel del om hur jag mår, men nu blev det så svart på vitt och jag behövde bara få det ur mig. Sen om någon läser det eller inte spelade noll roll. Fyfan vad skönt.
 
Jag har de senaste dagarna till och med mått bra mycket längre stunder. Bra på ett sätt som jag inte känt på många år.
Lättad. Nya tag. Fina nya och gamla vänner. Löften om en bra framtid (; Det här blir bra.



Fuck
Publicerat den

Insåg precis att jag har absolut ingenting (förutom jobbet, men utöver det) att se fram emot i sommar. Eller längre fram för den delen.
Personen jag ville göra allt (eller ingenting) med finns inte längre i mitt liv.
Varför skall jag städa hemma? Jag får aldrig besök. Jag vill inte (inte när hjärnspökena tar över) ha folk här. Bara en enda person.
Vad är det för idé med att se på film? Det var ju vår grej. Något vi gjorde tillsammans.
Sitta ensam i soffan? Kul.
Sova ensam? Skit.
Inte ha någon att hålla i handen, pussa på, mysa med, berätta allt för (både som pojkvän och bästa vän), skoja med, bråka med, sakna, älska. Det är så fruktansvärt tomt att mitt hjärta snart går sönder.
 
Jag har inte gått ut med det innan, det har helt enkelt varit för jobbigt och dessutom känner jag att ingen annan har något med det att göra. Men jag och J gick skilda vägar för lite mer än två månader sen (orkade inte räkna längre efter en månad). Det är det jobbigaste jag någonsin genomlidit. Jag har gått igenom många separationer, men aldrig likt denna. Kanske för att ingen ville att det skulle ta slut.
Jag trodde att det skulle kännas lättare nu, men det gör fortfarande lika apont och jag grinar varje dag. Har ont i hjärtat varje dag. Saknar varje dag. Är arg varje dag. Har ångest varje dag.
 
Jag hatar att vara så "fäst" vid en enda person. För det är ju precis detta som väntar vid en separation. Hela min värld rasar och jag står kvar med ingenting.
Jag vill inte inse att han går vidare. Att han kanske inte är lika ledsen längre som jag (jag vet inte) är.
Rädslan att plötsligt se honom med någon annan.
 
Jag står verkligen helt still och vet inte hur jag skall kunna gå framåt. Det var ju han som var mitt största stöd. Min allra bästa vän och älskare. Nu är allt totalt meningslöst. Jag hatar det. Hatar, hatar, hatar. Låt mig få gå vidare..



Ovärt
Publicerat den

All denna ilska. All denna gråt. All denna ovisshet. Alla dessa frågor utan svar. All energi som slösas bort. Alla timmar som går åt till att undra. All ångest. Är det värt det? Är personen/personerna värd/värda det?
Jag vet inte längre. Ingenting känns värt. Men jag har fastnat. Jag vet inte hur jag skall gå vidare. Släppa. Jävla skit är det. Jävla, jävla skit.
 
Fyfan vad jag saknar ihjäl mig.



Sammanträffanden
Publicerat den

Helt plötsligt har jag fått flera förfrågningar om fotografering. Från noll till hundra. Galet och sjukt kul!!!



Pumpin blood
Publicerat den

Underbart att kunna handla sent och det fortfarande är ljust ute.
 
 
Ytligt.
 
 
Kom mig äntligen för att börja städa igen.
 
 
Städsällskap.
 
 
Jag fick ett rum igen.
 
 
Älskar mitt jobb.
 
 
Svårt att acceptera att livet går vidare..
 
 
Det är någon bakom mina gardiner.
 
 
Det är någon bakom min tvätt.
 
 
Någon är under min soffa.
 
 
Det är någon bakom min gardin part två. En zombie dessutom.
 
 
On the road med Nik.
 
 
Hjälp. Alla pengar är borta.
 
 
På väg hemåt igen. Eller ja. Till Nik och Jenny.
 
 
Nico har hjälpt mig idag!
 
 
Jag och Nik har oljat. Det tar sig!
 
 
Min balkong skall äntligen bli fin.
 
 
Hur fint?!
 
 
Någon är idag i min låda.
 
 
Fint att vakna till.
 
 
Jag skulle kunna skylla på pms och/eller ensamhet, men vafan. Det är GOTT helt enkelt.
Orka behöva bortförklara sig. Ikväll skall jag skämma bort mig själv för att jag vill och kan!
 
 
Hej, jag har ett ansikte idag också.
 
 
Hittade denna så här skall lekas!
 
 
Now, let's get some sleep shall we?
 
 
Städar, rensar bland kläder och torterar grannarna med hög musik.
 



Rolling in the deep
Publicerat den

Rea på choklad, jag slog till. Och konstaterade sen att jag inte är så förtjust i godis längre.
 
 
Sportat platt hår.. (och rynkor)
 
 
Hittade denna. Blir en fin vattenflaska/vas/vadsomhelst.
 
 
Har jobbat. Till och med ökat i tid.
 
 
Köpt spännande ostbågar som inte smakade så värst spännande.
 
 
Gick till jobbet i mina sommarskor. Regn när jag skall hem = blöta kalla fötter. Inte okej.
 
 
Testat rosé. Ingen hit. Var dessutom äventyrlig som valde finglaset..
 
 
Balou hjälper till när jag skall sminka mig. Jag klarar det ju knappast själv.
 
 
Och sen åkt iväg och firat denna lilla. <3
 
 
Som skall dra och gosa i håret när hon är trött.
 
 
Jag hade ett ansikte idag också..
 
 
Hon går i sin mosters fotspår. Helt rätt!
 
 
Dött av matkoma. Återuppstigit för att sen dö igen efter denna underbara tårta!
 
 
Ja, hon summerar väl denna dagen. Party!
 
 



This girl is on fire
Publicerat den

Denna månaden kom Glossyboxen lite senare, pga påsken. Men det gör inget, är supernöjd med innehållet!
 
 
Jag hittade detta i affären.
 
 
Och denna, som jag velat testa ett tag (besviken dock).
 
 
Något annat nytt som jag skall testa är rosé. Jag tror inte det är något för mig, men jag gillar druvan.
 
 
Jag har börjat om på världens bästa serie <3
 
 
Och ätit sen frukost.
 
 
Såhär ser jag ut idag. Mer spännande än så blir det inte..
 



Mer Instagram
Publicerat den

Ja, eftersom jag inte har så stor lust att lätta mitt hjärta för tillfället, så får det bli fler Instagrambilder!
 
 
Köpt en efterlängtad bok.
 
 
Och den nyaste från serien jag samlar på.
 
 
Och en fultidning.
 
 
Tog lite bilder på mig själv.
 
 
Och stack iväg på påskfirande hos mormor och morfar!
 
 
Och det var soool!
 
 
Åh, sommartid. Som jag har saknat dig!!!
 
 
Något annat jag saknat sen jag var tonåring, är dessa chips. Världens bästa!
Jag är hysteriskt glad. Vi fick provsmak på jobbet.
Ni kan ju gissa vad min lunch blev...
 
 
En annan nyhet (fast Ranch är ju ingen nyhet egentligen) är dessa. Supergoda!
 
 
Och så en film från påsk, då min systerdotter verkligen bevisade att lite roar dom små. Hon var ju såklart roligast innan jag började filma. Sen får hon syn på mormor och morfar och skriker "titta!" "kolla!" och blir aningens frustrerad när det tar lite för lång tid innan de kopplar. Söta, underbara unge! (växla till HD-kvalle!)
(Undrar dock vem som hade roligast. Liten eller mamma och syrran..)
 
 



Instagram
Publicerat den

Såg precis den nya funktionen där man kan koppla sitt Instagramkonto till bloggen.
Min Instagram är ju privat, men några foton lite då och då kan jag allt dela med mig av.
 
 
Det har vart en väldigt ledsam månad..
 
 
 
Då får man äta chokladsås direkt från skeden..
 
 
...och fylla frysen med glass.
 
 
Okej, och tröstshoppa.
 
 
Försöka motivera sig.
 
 
Och gå ut på festligheter med fina, saknade vänner. (ursäkta röran, jag bygger om)
 



Inte okej
Publicerat den

Härlig start på dagen förut. Går till busshållplatsen och där står två alkoholister. Den ena vet jag vem det är (den andre ser ut att vara Freddie Mercurys tvillingbror) men är inte van vid att se honom såhär, även om jag vet att det går utför för honom. Han kommer fram, dyngrak, och börjar prata och kramas. Och kramas. Och kramas. Härligt att för en gångs skull krama ett fruntimmer sa han. Och kallar mig hela tiden för älskling. Polisen har kontroll lite längre bort. Mannen säger att dom är ute efter honom, vilket dom säkert är. Har hört att han gjort lite tokiga saker. Han börjar skrika lite åt polisen, för att visa vad han känner för dom. Äntligen kommer bussen! De sätter sig längst fram för att prata med chauffören och jag går bak till min vanliga plats och hoppas att de ska stanna där framme. Under resan ropar han lite åt mig. När vi nästan är framme kommer han och sätter sig hos mig, tar upp telefonen och visar mig. Där står hans nummer. Jag trodde först att han skulle be om mitt. Det hade vart förtjusande då jag har jättesvårt att säga ifrån och sådär i panik kan ha svårt för att ljuga. Jag knappar iaf in hans nummer, han tittade ju. Sen sa han att det alltid är kul med sms. Ja, inte blir det några härifrån iaf.. Jag känner mig lite, ja jag vet inte. Det känns inte okej att ha en vuxen (eller nån för den delen) man klängandes på mig.



Ut med det gamla, in med det nya
Publicerat den

Det känns som om jag skall kunna påbörja mitt nya liv så måste det gamla ut. Så nu storstädar jag och skall rensa igenom all skit.
Om inte annat så är det en distraktion.



En känslostorm
Publicerat den

Att lida av IPS (emotionellt instabil personlighetsstörning), eller mer känt som Borderline, är ett heltidsjobb i sig. Vävs det ihop med depression, ångestbesvär och diverse annat så blir det övermäktigt. I alla fall för min del.
Jag är en känslomänniska, säger dom. "Dom" är läkare, terapeuter och psykologer.
Tänk er två cirklar. Den ena cirkeln är ditt förnuft, medan den andra representerar dina känslor. Hos de flesta människor (eller snarare i de flesta situationer, för det kan alltid uppstå obalans, hur "stabil" du än är annars) möts oftast dessa cirklar på mitten. Så att det blir en jämn balans. Det utrymme som bildas i mitten av dessa cirklar står för visshet. Man lyssnar till både sina känslor och sitt förnuft, men låter balansen finnas och att inte känslorna tar över.
Den balansen har inte jag. Men det som är extra frustrerande är att mitt förnuft hela tiden skriker åt mig, talar om hur fel jag har, varför jag reagerar som jag gör, att jag inte borde göra så, att mina känslor är irrationella och att jag borde ta till den och den färdigheten. Jag VET allt det där. Men det spelar ingen roll hur mycket jag vet, mina känslor har ändå ett järngrepp om mig och så länge det är så så finns det inte så mycket att göra. Jag kan medicinera (vilket jag gör) och fortsätta i terapin (vilket jag också gör) och arbeta med alla färdigheter och låta det ta tid. Sen finns det inte så mycket mer att göra. Eller, det kanske det gör, men inte vad jag vet. Just nu känner jag mig bara så hjälplös och fast i mitt eget dåliga mående.
 
Jag bifogar en bild som visar det jag beskrev med cirklarna, så kanske det blir lättare att förstå.
 
(Idag är dessutom fjärde dagen med spänningshuvudvärk. För bara ett par veckor sedan hade jag en likadan period. Det gör det inte lättare att arbeta med sig själv)
 
 
 
Denna kvinnan beskrev det jättebra! Jag fick själv fräschat upp minnet lite när jag läste det. Klicka här för att komma till hennes inlägg.



True shit
Publicerat den

Jag vet inte om det är pms som spökar, men jag blev så jävla rörd av denna tjejen och de fantastiska saker hon sa. Okej, det hör inte till pms-biten, jag hade gillat det i vilket fall.
Men det sista hon säger fick mig att kämpa för att inte börja lipa. Det var så fint sagt och kändes så genuint och ödmjukt. Och det hon säger är så jävla sant, och viktigt.
Ta en kik, det tar inte många minuter. Och låt oss vara ärliga, 5 minuter av true awesomeness är bra mycket mer värt än det andra du hade planerat att göra (typ scrolla FB, peta dig i näsan, vilket du iof kan göra samtidigt, det är ju valfritt, multitasking liksom, osv), eller hur?
 
 
 
 



Genustänk i bilder
Publicerat den

Har ni varit inne på Genusfotografens blogg någon gång?
Ja? Bra! Fick du dig en eller flera tankeställare (det vet jag att jag har fått)?
Nej? Vad väntar du på? In och läs med dig!
 
Tomas Gunnarsson (aka Genusfotografen) skrev igår ett inlägg på sin blogg.
Ett inlägg som inte bara upprör (ja, jag hoppas att varenda en som läser det förfasas) utan också öppnar ögonen för många. Vi måste lära oss att inte bara kolla på en bild och acceptera. Jaha, kvinnan framställs på ett sexuellt och nedvärderande vis, medan mannen alltid är stark med makt och hög status, vadå då? Så fungerar ju samhället?
Ja, uppenbarligen gör det det på många plan, men reagerar vi inte, tänker kritiskt och går ur bubblan, ja då lär ju inte några radikala förändringar ske heller, eller hur?
 
Jag kan inte på långa vägar förklara det lika bra som Tomas, så jag råder er att själva gå in och läsa.
Han nämner även sidan women struggling to drink water, en sida jag varit inne på många gånger och skrattat (lite förfärat) åt. För det blir just det, skrattretande, när man samlar alla dessa bilder på ett ställe. Då ser man hur löjligt det faktiskt är.
En liknande sida (lika förfärande den) är women laughing alone with salad. Ser ni hur galet det är?
 
Har ni reflekterat över hur så många reklamer (eller all media) sexualiserar kvinnan, antingen med bild eller ord, eller både och?
Samtidigt som hon trycks ned mot marken (eller köksgolvet, alternativt sängmadrassen?) där hon hör hemma.
Jag hoppas ju att detta är något ni reagerat över och jag hoppas också att ni ser det sjuka i det.
Ett bra exempel är sidan sälj grej med tjej (mycket upprörande). Där kan ni gärna gå in och ta er en funderare.
Är det inte dags att göra någonting? Kom ihåg, att göra något är bättre än att göra inget. Och alla kan vi faktiskt göra just något.
 
Som avslut vill jag visa denna bilden, som så otroligt passande trycktes upp i mitt ansikte när jag skulle logga in på min blogg för att skriva detta inlägg. Robbie Williams vs Rihanna. Hur skulle det vara om de bytte plats? Att Robbie stod och skylde tuttarna lite halvhjärtat medan Rihanna fick behålla alla sina kläder och slippa det fantastiska suget i blicken?
 
 
(länk till inlägget)
 



Farbror doktorn
Publicerat den

Mitt älskade Tamron måste skickas in så de får kolla på det. Men jag får fan aldrig tummen ur! Ge mig en spark i röven för fan.
Och visst är det jobbigt, att det bara ligger och dammar i väskan tillsammans med övrig utrustning, men bara tanken på att skicka iväg det och vara utan det på obestämd tid ger mig dödsångest. Knäppa hjärna. Vill alltid ha det den inte kan få.
 
Jag saknar att fota. Jag saknar att ha motivation och inspiration. Och ork. Det gäller iof inte bara fotandet, utan allt.
Det är lite så att jag av och till går och undrar när livet skall börja. Sen slår det mig, jag blir 28 i år, jag borde vara på toppen av allt. Inte backa, som det känns som att jag gör nu.
Psykisk ohälsa, ingenting jag önskar någon.



Kattfnatt
Publicerat den

Hörrni, jag tänker faktiskt inte be om ursäkt för dåligt bloggande. Jag har inte mått bra alls och det har väl inte ändrats så mycket. Dessutom hände en del saker som fick mig ur spel ett tag. Men jag hoppas ju såklart att ni stannar trots bristen på inlägg och bilder.
(var detta en ursäkt ändå?)
 

Men, ni ska få några bilder på mitt lilla (stora) monster. Mobilbilder, men mobilen är närmast och reser jag mig försvinner katten också. Det är stökigt just nu och katthår överallt, som ni kan se på mattan. Men det har sina orsaker. Och Nalle Puh-väskan är inte min, kände att jag ville klargöra det, himla viktigt (;
Han använder ALLT som kudde. Allt. Som underlag också för den delen.
Lägger jag en mobil/bok/annan valfri hård sak på sängen kan jag vara säker på att Balou placerat sig ovanpå det inom några sekunder. Samma med golvet. Är det helt tomt (haha, vem försöker jag lura, det är aldrig tomt) utom en grej, så ja, klart han lägger sig på den istället för den fluffiga mattan eller mjuka soffan. Knaskatt.
 
Förutom ljuslyktan funkar även min arm som kudde. Helst då jag sitter framför datorn och behöver använda just den armen.
Får han inte plats gör han sig plats. Han kan bli ganska kreativ. Kolla bara.
 
Typiskt kattbeteende, men de är ju så charmiga!
 
 
 
 
 
Ps. Jag har en massa inredningsplaner som jag äntligen kan börja genomföra nu. Jag avslöjar inget än, utan sparar allt så jag kan göra ett före och efter-inlägg!
 


Tidigare inlägg