PROSIT
Publicerat den

Jag lever! Fast jag känner mig ganska död. Börjar bli förkyld.

I fredags var jag på möte på psyk med min läkare. Vi bestämde att jag skall börja träffa Y igen (min terapeut) och prata lite. Mest om sömnen för att få till en rutin. Får väl se hur det går, vi har ju provat förr men det känns ganska hopplöst. Men kanske det blir bra att jag får prata lite.

Jag har ju fått börja stå lite i kassan på jobbet nu. Det mesta funkar bra, men allt detta jävla bröd! Jag skall veta vad bröden heter (omöjligt) och sen koderna för dom. Det blir att jag står och gastar efter L, min "handledare", hivar upp påsen i luften och så får hon skrika ut numret. Känns inte helt optimalt. Jag gillar inte att avbryta henne när hon står med sina kunder, och jag gillar inte att jag får avbryta mina kunder. Dessutom tycker jag det är ganska otrevligt att skrika. Inte otrevligt som i pinsamt/jobbigt, men det känns oseriöst och illa mot kunderna.
Jaja, tur att det är lågsäsong. Jag tycker ju att det är stressigt redan nu, jag vill inte veta hur det blir till sommaren...
Under två månader (?) omsätter vi lika mycket som vi gör under ett helt år, så ni kan ju gissa hur mycket folk det brukar vara.

Innan jag började med kassan var jag helt säker på att det skulle vara omöjligt för mig i och med min "sociala fobi". Jag skriver det inom citationstecken eftersom jag inte fått någon diagnos på det men har inget bättre namn för att beskriva det. Men det funkar bra och jag får mer självförtroende. Visst är det jobbigt, och saker går fel hela tiden, men det är ju så man lär sig. Kunderna får tycka att jag är långsam. Alla är vi nya någon gång.

Och VAR är min fotoinspiration?? Den har varit borta hur länge som helst. Det gör mig ju mer deppig.
Usch *drar mig lite i kragen*. Och jag har inte glömt er, vet inte alls varför jag skjuter på att svara på era kommentarer. Det är nog för att jag loggar in, kikar snabbt, ser att nästan ingen läst och går därifrån igen. Felåt.






NAMN
 

MAIL


URL





Spara?