Min kamera är ute på äventyr hos J så min oh så flashiga (not) mobil får agera inhoppare så länge.

Och på tal om det. Varför är det alltid så att när jag inte har tillgång till kameran så vänder jag mig nästan ut och in för jag mååååste ju ha den nununu och jag måååste ju fota det där jag tänkt på i hundra år men aldrig kommit till skott med. Men när jag sen då har den tillbaka i min ägo så står den där, jag tittar på den, suckar, petar lite (okej, mest mentalt, men man KAN mentalpeta..) och tittar sen åt ett annat håll?

Jag är ju alltid sådan, vill ha det jag inte kan få. När jag väl har det så är det ju inte lika kul längre. Förutom när det kommer till J då. Hade varit lite jobbigt annars att förklara detta inlägget för honom.... Ba' skoja! Löv him <3

 

Okej, jag kom som vanligt ifrån ämnet.

Idag hade jag möte med min terapeut. Såklart blev det jättestressigt innan jag skulle gå hemifrån (hur mycket framförhållning jag än har så lyckas jag ALLTID få magsår för att jag håller på att bli sen. Klockan går på tok för snabbt när man är stressad). Jag springer in i badrummet och sprutar på lite av min billighets (men ack så underbara) -parfym, sliter tag i fuskskinnjackan och kutar iväg. Såklart är jag sådär lagom varm när jag väl kommer fram (i sista sekunden, som vanligt), jag lär mig aldrig att den nedrans jackan inte andas. Det blir VARMT! Dessutom så var det inte så kallt ute som det såg ut att vara. Så jag känner mig lagom lökig och tycker mig till och med (trots absolut torr) känna en svag, svag svettlukt. Inte så upphetsande. Men det första min terapeut utbrister är "vad gott du luktar!!" och så går hon fram och sniffar på mig. Eh? Gott? Jag känner bara hur ofräscheten flödar, men okej.

När jag skall gå säger hon det igen och går fram och luktar på mig (hon sa till och med att hon skall kika efter den på Ullared under semestern och köpa den till mig ifall hon hittar den, då den verkar svår att få tag på. Jag har ju aldrig någonsin varit på Ullared, utan fick den av en kompis som var där och sen hade jag lyckan att finna flaska nummer två på Tradera). Okej, det är ju skönt att veta att man inte stinker i alla fall. Det är alltid min första tanke att svara folk när de nämner att jag luktar gott. "Jaså, gör jag det? Ja, då vet jag ju att jag inte stinker och luktar bajs då". Men jag kniper och tackar istället. Kan bli så krystat annars, i fel sällskap.

 

Jag knallade i alla fall iväg till apoteket efter mötet och köpte på mig en burk MittVal Vegetarian (vi snackade om det på mötet). Lagom bra att få tummen ur efter mer än 8 år som veggie. Nu hoppas jag i alla fall att den skall hjälpa, det är ju inte precis så att jag har världens mest varierade kost, så tillskott behövs.

Det sved i vilket fall i plånboken. Även om burken inte är dyr om man slår ut det på hur länge den håller, men det blir ju en engångssumma som känns motig att punga ut med. Men det är ju för ett bra syfte.

 

Ja, så kom jag även iväg till kommunhuset och fick skrivit ut inköpslistan till IKEA. Det blev fem sidor...

Skall det vara så skall det vara ordentligt, det är ju trots allt mitt allra första IKEA-besök!

Det är tur att jag planerat detta ett tag och lagt undan pengar. Ännu mer tur att jag har en underbar mamma som kan lägga ut lite tills vidare. Jag skulle egentligen köpt ny bil, eftersom min lagt av, men jag blev så less på allt och jag vill ändå inte köra i sommartrafiken. Sen så har syrrans man köpt ny bil så jag har möjligheten att låna hans gamla (dödsmaskinen) om jag vill, så det löser sig så länge.

Och jag vill unna mig detta nu innan ekonomin blir ihopsnörd till max. Visst, jag hade kunnat spara pengarna och använt till bättre saker. Men just nu så är det detta jag "behöver" för mitt mående, även om ekonomin såklart är en stor bidragande faktor till all ångest.

Skitsamma, man lever bara en gång och jag ser verkligen fram emot detta!

 

En roman senare (och tusen utsvävningar) skall ni äntligen få ta del av mina ytterst intressanta, välkomponerade och snygga bilder!