Det är svårt det här att inte riktigt ha hittat sin stil, varken när det kommer till foto eller bloggen. Jag ser så många som har hittat sin grej, som hela tiden har en röd tråd att följa, vilket jag gillar. Jag gillar ju när man utmanar sig själv också och gör saker man inte brukar, men det är inte riktigt det jag syftar på nu.

Jag har ingen inspiration eller motivation till något alls. Viljan finns, men ingen ork eller energi, som jag skrivit tusen gånger känns det som.

Men jag känner mig så tråkig. Nu när jag visat mina trumfkort, vad har jag kvar då? Ingenting. Och nya bilder blir det inga just nu, fast jag så gärna vill.
Vardagsbilder javisst, men det är inte det jag är ute efter.
Och jag vet inte om jag vill hålla bloggen lite fri från vardag, förutom mina tankar och känslor angående mående och så. Det vill jag ha kvar. Om jag bara skall köra på mina bästa bilder. Men då kommer bloggen eka tom ett tag och jag får prestationsångest och känner att jag måste stressa fram något. Det är ju inte bra.
Samtidigt som jag gillar de bloggar med snygga vardagsfoton. Enkelt och stilrent.

Men varför jag bryr mig så mycket det vet jag inte. Det är ju inget livsviktigt. Kanske är det så att det inte händer så mycket i mitt liv just nu och då är bloggen en tillflyktsort? Något som jag vill lägga kärlek och omtanke på. Något att engagera mig i.
Jag vet också att jag ser på andra och jämför mig med dom. Det är ju också galet.

Usch, nu blev allting bara jobbigare. Jag har varit uppe alldeles för länge med på tok för lite sömn, och då leker hjärnspökena extra mycket med mig. Jag får sova på saken och hoppas att jag ser det från ett annat håll sen.