Jag är ju inne i en inredningsperiod nu och planerar att ändra om en hel del här hemma (köket har ju fått sin omgång men har lite detaljer kvar). Pengar är sparade och undanlagda för ett IKEA-besök, då blir det storshopping vill jag lova. Men även lite utspritt handlande här och där sker. Saker som kanske är billigare eller inte finns på IKEA.

Jag ryser bara av tanken att ha ett "IKEA-hem", men jag hoppas och tror att detaljerna runt om tar bort det värsta. IKEA är ju trots allt billigt. Inte har jag råd med en massa designprylar. Fast okej, det är en lampa som jag verkligen, verkligen vill ha. Den och ingen annan. Den kostar 2000... För en LAMPA. Säkerligen kommer jag ha sönder den direkt ifall jag köper den. Men den står än så länge bara på önskedrömlistan.

 

Jag har dock lite panik då jag egentligen vill ha så lite möbler som möjligt, och så mycket golvyta jag bara kan få. Minimalistiskt skulle man väl kunna säga. Men för att slippa ha datorn i köket måste jag tänja på principerna. Det får helt enkelt bli lite trångt *rys*.

 

Prydnadskuddar är ju ganska fjantigt, eller hur? Men de kan ju verkligen lyfta en soffa. Jag planerar ett inköp av en vit soffa (idiotiskt eller hur? Svart katt och en dam med pojkvän som båda är mästare på att spilla) och sen en hel del andra vita saker. Så färgklickar är nödvändigt. Dessutom hatar jag hårda armstöd, så att ha ett par mindre kuddar i varje ände gör nog en hel del.

Redan för något/några år sedan planerade jag in vad för kuddfodral jag ville ha. Vart jag skulle hitta dom (och till ett rimligt pris) visste jag inte, men det låg så långt in i framtiden så det var inget jag engagerade mig i.

Inte skulle jag ha en soffa heller, utan två schäslonger. Men så bara jag totalvände en dag. Jag möblerade i huvudet (det är IKEA-katalogens fel) och har nu fått fram en fin (och lång) lista på saker.

Så satt jag och kollade runt på H&Ms hemsida och vad hittade jag? De perfekta kuddfodralen! Okej, de var inte svinbilliga, det gjorde lite ont i hjärtat när jag skulle betala, men det fick gå helt enkelt. Billigare blir det nog inte. Inte om jag skall ha det som jag vill ha det (nä inte riktigt, men hade jag fått precis som jag ville skulle det ju gå åt flera månadslöner). Har jag väl fått en bild i huvudet måste det bli så. Eller någorlunda. Jag kan ju kompromissa med mig själv, såklart.

Jag har i alla fall kikat på fodralen många, många gånger. Dessutom hittade jag ett till som var perfekt. Så satt jag och funderade på att klicka hem lite från rean och tänkte att vafan, nu köper jag dom. Nu när jag ändå hade råd och ändå är på gång med att ändra rummet. Vem vill ha det halvfärdigt? Inte otåliga jag.

 

Det är ett par saker till jag vill köpa, som inte är med i den nuvarande listan, men det får fan vänta. Åh mitt hjärta!

Och så är jag rädd. Rädd för att allt vitt skall se sjukt dumt ut. Det är ju svårt att få en exakt föreställning bara i huvudet. När sakerna sen väl kommer på plats kanske det blir helt annorlunda..

 

Här är vad jag klickade hem, plus en bh, men den får ni fan inte se.

Färgåtergivningen är som vanligt inte helt korrekt. Svårt det där.

Men förutom fodralen var de andra sakerna riktigt billiga i alla fall.

De första solglasögonen fnissar jag ihjäl mig åt. De är så sjukt stora! Perfekt när jag vill gömma mig.

Det gröna och orangea på de andra solglasögonen är från mina kokböcker och turkosa vägg som speglar sig. Ingen häftig effekt H&M satt dit alltså.

 

 

 

 

Jag älskar växter. Jag anser inte ett hem komplett utan dom. De är ju i princip "halva inredningen". Problemet då, jag glömmer bort att vattna dom. Det är ju ganska jobbigt. Mamma ger mig en massa som hon sått själv, jag tar död på dom. Om och om igen. Jag blev skitledsen (ja, på riktigt ledsen, fast utan tårar då. Jag höll tillbaka på dramatiken) när min fina fikus dog. Den var ganska stor (i fikusmått, de tar ju lång tid på sig att bli riktigt stora) redan när jag fick den. Och det var ju några år sedan nu. Den har varit på gränsen till att dö flertalet gånger, men mirakulöst (som många av mina andra växter, måste vara något magiskt över mig) återuppstått och blev till och med riktigt buskig och fin.

Så en dag så tittade jag på den. Då var den stendöd. När fan hände det? Jag kan fortfarande inte smälta det. Min fina fikus..

 

Och jag har mentalfnissat (så lat är jag, fnissar inte ens ordentligt, utan kör det i huvudet istället. När jag är ensam då, annars lär väl folk tycka att jag är störd som aldrig är glad) säkert hundra gånger medan jag skrev det där. Fikus.

Parenteser är jag duktig på att få in i var och varannan mening också.

 

Men i alla fall, så fick jag då i år igen tomatplantor av mormor. En har redan dött.. Sen hjälpte mamma mig att plantera dom i hinkar på balkongen. Nu har ytterligare en dött... Jag vill ju ha tomater! Inte bara det, jag känner mig otacksam också, som tar död på allt jag får. Men jag brukar säga det, att det inte är någon idé att ge mig något levande (ja okej, djur har jag inte död på). J gav mig ju en jättefin orkidé förra (eller var det förr förra?) året när jag fyllde år. Den dog väl på en månad.....

 

Mamma har börjat påminna mig nu om att vattna. Det är illa. Smidigt, men illa.

 

Sen så fick jag då för ganska många månader sedan ett par pelargoner av mamma. Stora och ståtliga. Den ena dog, såklart. Men den andra har, hör och häpna, överlevt! Jag har gett mig fan på att den inte skall dö så snart så övervattnar jag den väl så att den dör ändå.

När jag pratade med mamma på telefonen för några veckor sedan, så frågade hon om den inte fått knoppar än.

Näähää du, sa jag. Inte en chans. En stund senare ser jag att jo, det har den ju visst! Och någon vecka senare blommade den så fint så. Och gör fortfarande. Den måste gilla mig.

 

 

Nu har jag velat ha dessa burkar och flaskor alldeles för länge, så igår köpte jag på mig en av varje. Det får bli början på samlingen, vill nämligen ha fler i diverse storlekar!
Vad fick mig att äntligen köpa dessa då? Jo, jag kikade in detta blogginlägg och fick se denna otroligt smarta lösning på förvaring av värmeljus. Så himla fint och självklart måste jag också ha det så. Älskar hur andras smarta lösningar kan inspirera så.

I förrgår var jag och mamma iväg till Happy Price (lågprisvaruhus) och handlade lite. Eller okej, man (jag) kan aldrig handla med måtta på sådana ställen och kom såklart hem med mycket mer än planerat. En hel del städsaker och småkrafs (typ fryspåsar, dammvippa, karottunderlägg osv) och två nya ramar, eftersom de går sönder hela jävla tiden. Såklart var ena ramen inte likadan som de jag har hemma, så får se hur jag gör.

Här har ni lite bilder på några saker som jag köpte. Ber om ursäkt att bakgrunden är sönderfrätt på de flesta bilder.
Ps. Ni får med lite katthår också ^^

Jag vet inte hur länge jag har hållit på med detta nu, pinsamt länge. Fuji hade någon kampanj där man fick alla förstoringar för halva priset, så jag, syrran och mamma beställde en massa. Tänkte det ju vore roligt att ha mina egna bilder på väggarna.

Så låg bilderna gömda länge i garderoben, tillsammans med den där nya köksgardinen (som också varit ett evighetsprojekt). Till slut fick jag köpt ramar, men jag ville ha dom helt svarta och dessa hade en silverrand. Så jag tog min svarta färg som jag använt till mina byråer (bilder på dom kommer också) och målade dom. Satte i fotona och så låg de klara. Tills jag råkade sopa ned båda i golvet och kvalitén på dessa ramar (köpta från en lågprisaffär) var under all kritik. De gick sönder med en gång, båda två. Det var en sådan där dag då allt redan gått fel, så jag bara satte mig och bölade. Inte för att de var trasiga, men för att det var så typiskt. Och för att allt jag tar mig för tar hundra år, och nu hade jag dessutom lagt energi på att måla dom med dubbla lager, vilket tog några timmar med torktid inräknat.
Jaja, in med bilderna i garderoben igen. Jag åkte nästa månad iväg till samma affär för att köpa nya. Men såklart var de svarta slut, vad annars. Det fanns bara helt silvriga. Jaha, ja inget att göra åt. Jag är otålig och orkar inte åka tillbaka ännu en gång för dessa jäkla ramar (även om affären ligger jättenära, men det kändes dumt att ha åkt dit i onödan. Förvisso råkade jag ju få med mig en väggklocka också..) så dessa fick det bli. Hem och in med även dessa i garderoben. Nu har de legat där skamligt länge, men igår fick jag ett ryck och tog ut dom och fick på både lager ett och två med svart färg. Och idag kom de upp på väggen, halleluja!

Seriöst, det tar mig verkligen HUNDRA år för allt. Det är jättejobbigt.
Jag har ju fler tavlor som skall upp, men har inte ramar till alla. Jag köper dom i omgångar så det inte blir för dyrt. Hur länge det dröjer tills alla är uppe? Jag gissar till hösten...

Tar en bild på det färdiga resultatet någon annan dag (läs; om hundra år).

Idag köpte jag dessa. Två stora ramar och två mindre. De större fick jag köpa eftersom mina andra råkade gå sönder. Dessa skall målas svarta (de var slut i affären och fanns bara silvriga kvar). De vita passade inte riktigt till de foton jag tänkt, men de kan ju vara bra att ha hemma.

Ett tag innan jul fick jag denna fina julstjärna med kruka av min ena chef. Blev så rörd! Och den lever än, om än på håret. Men i alla fall.

Kolla vilka fina jag fick av mamma! Och de har inte dött än. Fast själva blommorna på dom är inte lika glada..

Darling köpte dessa ljus när vi var inne på Torp sist, men han tyckte inte de passa hemma hos honom. Jag sneglar på min bokhylla och säger att jag kanske skulle köpa sådana och sätta så de lyser upp böckerna. Då sa han att jag kunde få hans, hur snällt som helst ^^
Sen hjälpte han mig att sätta fast dom, det blev skitbra! Fast  jag skulle nog vilja ha över de andra böckerna med, vilket blir två hyllor till, men ljuset är så jäkla starkt så jag vet inte.. Svårt kanske att se när bilderna är så mörka.