En känslostorm
Publicerat den 18/02 2013, kl. 23.07

Att lida av IPS (emotionellt instabil personlighetsstörning), eller mer känt som Borderline, är ett heltidsjobb i sig. Vävs det ihop med depression, ångestbesvär och diverse annat så blir det övermäktigt. I alla fall för min del.

Jag är en känslomänniska, säger dom. "Dom" är läkare, terapeuter och psykologer.

Tänk er två cirklar. Den ena cirkeln är ditt förnuft, medan den andra representerar dina känslor. Hos de flesta människor (eller snarare i de flesta situationer, för det kan alltid uppstå obalans, hur "stabil" du än är annars) möts oftast dessa cirklar på mitten. Så att det blir en jämn balans. Det utrymme som bildas i mitten av dessa cirklar står för visshet. Man lyssnar till både sina känslor och sitt förnuft, men låter balansen finnas och att inte känslorna tar över.

Den balansen har inte jag. Men det som är extra frustrerande är att mitt förnuft hela tiden skriker åt mig, talar om hur fel jag har, varför jag reagerar som jag gör, att jag inte borde göra så, att mina känslor är irrationella och att jag borde ta till den och den färdigheten. Jag VET allt det där. Men det spelar ingen roll hur mycket jag vet, mina känslor har ändå ett järngrepp om mig och så länge det är så så finns det inte så mycket att göra. Jag kan medicinera (vilket jag gör) och fortsätta i terapin (vilket jag också gör) och arbeta med alla färdigheter och låta det ta tid. Sen finns det inte så mycket mer att göra. Eller, det kanske det gör, men inte vad jag vet. Just nu känner jag mig bara så hjälplös och fast i mitt eget dåliga mående.

 

Jag bifogar en bild som visar det jag beskrev med cirklarna, så kanske det blir lättare att förstå.

 

(Idag är dessutom fjärde dagen med spänningshuvudvärk. För bara ett par veckor sedan hade jag en likadan period. Det gör det inte lättare att arbeta med sig själv)

 

 

 

Denna kvinnan beskrev det jättebra! Jag fick själv fräschat upp minnet lite när jag läste det. Klicka här för att komma till hennes inlägg.

Jag tycker att DU förklarar på ett strålande sätt.
Jag ser liksom framför mej hur känslacirkeln som är starkare dra i väg åt höger och släpar på förnuft och visshet efter sej. Visshet orkar inte hålla emot och stötta förnuft. Och förnuft orkar inte heller, varken på egen hand eller med hjälp från visshet. Ännu så länge är uppenbarligen känslacirkeln otroligt mycket starkare, mer än dubbelt. Träning ger ju styrka när man går på gym och lyfter skrot, så vi får tänka på detta med medicin och terapi som ett mentalt gym som ger förnuft och visshet styrka. Jag har ju sett resultat förr så ha tålamod, det kommer, puss och kram

Ja och så munkavle på förnuft så hon håller käften. Ingen träning blir lättare eller bättre med negativa tillrop