Nej, nu har det blivit för mycket pajbilder.

Så ni kan istället få se vad jag nyss införskaffat mig.

En reflexskärm guld/silver 80cm och ett batteri (ej original) då mitt gamla är så opålitligt.

 

 

 

Så, varför har jag då köpt detta nu? Ja såklart vill jag ju ha grejerna och behöver dom. Men jag kände att det krisade lite. Varför? Jo, för att syrran ringde mig och sa att hennes vän skall gifta sig och undrade ifall jag ville fota. De hade inte råd med ett proffs så de chansade och frågade mig. Jag får ingen jättesumma, vilket jag är glad för. Det hade inte känts rätt att ta en massa pengar när jag aldrig förr fotat ett bröllop, knappt ens porträtt överhuvudtaget (och aldrig något betalt jobb, allt jag fotat har tidigare varit för min egen skull). Men jag vill ju inte jobba helt gratis heller, då det ändå är ganska mycket energi och arbete som läggs ned på det.

Så för pengarna jag skall få köpte jag då detta. Bland annat. Jag har aldrig använt en reflexskärm och är inte säkert att jag gör det heller. Inte om det kommer få mig att bli ännu mer osäker och stressad. Men känner jag mig avslappnad och vi har tid, så kanske. Jag vill ju få så bra bilder som möjligt givetvis. Och mitt originalbatteri har ju hängt med sedan jag köpte kameran och är inte att lita på. Det står att det är fullt men laddas ändå ur jättesnabbt. Här tas inga risker!

Jag har även beställt två filter. Blått, halvtonat. Ett var till de objektiv jag använder mest. Dessa är inte heller säkert att jag använder, vi får se. Men jag vill ha valmöjligheten.

 

Till veckan skall jag kanske få träna att fota en bekant, som har modellat en del. Det känns skönt att veta att hon har erfarenhet och på så sätt kan känna sig trygg framför kameran, då jag själv är ett nervvrak som tvivlar på min förmåga till dess yttersta gräns. Inte är jag social heller och har utvecklat någon slags fobi för människor. Jag känner att jag har alla förutsättningar på min sida...

 

Okej, det blir i alla fall bra träning. Jag har sagt till syrran att jag hoppas att de förstår att jag är som jag är och att det inte alls är säkert att det blir några toppenbilder. Jag skall dessutom fota i kyrkan också, vilket gör mig ännu nervigare. Dåligt ljus, mycket folk, jag måste "ta plats", min kamera kommer låta hela tiden = folk stör sig osv.

Djupa andetag.

Men vi skall "bara" fota lite innan, på bara dom. Sen i kyrkan och sen lite när de går/gått ut. Inte vid middagen eller så. Det känns bra.

 

Men jag nojar ihjäl mig. Tänk om det blir pannkaka av allt? Det går ju inte att göra om ett bröllop.

Tänk om bilderna blir suddiga och suger som förstoringar? Jag vet inte alls hur man sparar på bästa sätt på datorn efter redigering för att bibehålla bäst resultat.

HJÄLP!

Tänk om det regnar?

Tänk om jag bara hinner ta en bild i kyrkan, och den blir på deras ryggar med en pelare som täcker halva bilden??

 

Nej, här får förberedas rejält mentalt. Jag skall åka ut och kika på platsen och kyrkan, så jag kan planera lite.

 

Jag är superspänd och tycker det skall bli sjukt kul, även om nerverna tar över. Det är ju en fantastisk ära att få detta uppdraget. Men desto mer vill jag ju att de skall bli nöjda..